Blir man någonsin nöjd? :)

Den senaste tiden har jag varit så sugen på att få en bild på mina tre barn tillsammans. Jag plåtar dom ju oftast en och en, eller två och två men det är kul att ha alla tre ibland. Det är ju dock ett redigt projekt att få till det. Haha! Jag har gjort tre försök nu senaste tiden och försök 3 fick funka. Det blev bilderna ovan och dom älskar jag. 🙂

Men jag ska berätta lite om varför det inte fungerade de första två gångerna. Första gången så skulle jag försöka mig på att få en sån bild med bubblor i skogen som jag plåtat med andra barn på senare tid. Tyvärr så var jag själv ganska trött (misstag 1) men jag klädde upp ungarna i kläder som skulle vara fina (tänkte jag). Tyvärr så satte jag på min dotter kläder som inte andades HON för fem korvöre (misstag 2). Men när vi var där ute i skogen och promenerat 15 minuter var det för sent att ändra sig. Så hon satt där i en brun pälsväst som var alldeles för stor och den matchade inte brödernas stickade ganska enkla tröjor så det blev… märkligt. Och eftersom jag var trött så tänkte jag inte klart. Jag kunde ju bara ha tagit av henne västen eftersom hon hade en stickad tröja under. Lätt att vara efterklok. När jag kom hem och kollade bilderna så kände jag bara irritation över mig själv så jag tänkte att jag gör ett nytt försök en annan dag.

Helgen efter körde jag andra försöket och den gången satte jag på alla varsin stickad tröja och jeans (precis kläderna som på bilderna ovan). MEN jag satte dom i en grop i gräset så att de såg ut som tre små huvudfotingar. Jag såg det inte där och då utan tyckte det var så fint. När jag kom hem och klickade upp bilden ba “men tusan! det ser ut som att huvuden sitter direkt på benen!”. Baaah!!! Inte heller fick jag dom nöjda och glada på bilden så det kändes inte rätt.

Igår gjorde jag tredje gången gillt. Jag klädde på dom vanliga tröjor och jeans. Gick till närmaste gräsfläck utanför huset. Satte dom där och sen råkade jag göra ett pruttljud med munnen som resulterade i att jag dreglade ned hela min kamera. Såhär glada blev dom då! 🙂 Skadeglädje ni vet, enda sanna glädjen. 🙂

Har ni varit med om liknande själva? Att det känns som att man aaaldrig får till det? Frustration! Mitt tips är att lämna det för dagen och göra om det när du är mätt, pigg och glad igen. Om du är mätt, pigg och glad men ändå inte får till det så testa att byta plats, ibland får man dåliga vibbar (och dåliga bilder) av att “älta” en plats. Samma sak gäller ljus, styling mm. “Kill your darlings” (som min svenskalärare brukade säga) brukar jag tänka, det kanske blir bättre om du bara plockar bort någonting? Plocka bort nageln i ögat! Såklart kan det vara svårt att veta vad det är som är fel, därför bra att ha gott om tid. För min del kan det störande momentet vara en hatt eller annat klädesplagg, någon rekvisita som är malplacerad, ett ljus som inte passar till känslan jag vill förmedla osv.

Du kan också testa att göra något oväntat för att skapa lite glädje vid fotograferingen, jag la barnen ned i gräset och dom skrattade så dom kiknade för dom har aldrig gjort det innan i bild. Om dom hade gråtit och klagat åt tilltaget hade jag bara – jag gör ett fjärde försök när grisar flyger! Haha! 🙂

Dela gärna med er av era liknande situationer och om ni har några tips när det inträffar! ♥

Hit enter to search or ESC to close